S:t Olav, även kallad Olav den helige eller Olav Haraldsson, föddes år 995 och var kung av Norge mellan 1015 och 1028. Han dog den 29 juli 1030 i Slaget vid Stiklestad och helgonförklarades redan året därpå. Han blev Nordens mest betydelsefulla medeltida helgon och är än i dag Norges nationalhelgon.

Som ung var Olav en framgångsrik viking och deltog i räder runt Östersjön, i England och i norra Frankrike. Under en vistelse i Normandie mötte han kristna samhällen med skandinaviska rötter. Han tog starkt intryck och döptes år 1014.

År 1015 återvände han till Norge och tog makten från de jarlar som styrde landet. Som kung fortsatte han kristnandet av Norge, ofta med hårda metoder. Samtidigt byggde han upp ett fastare rättssystem där även stormän kunde ställas till svars inför lagen. Hans reformer gjorde honom både respekterad och hatad.

År 1028 tvingades han i landsflykt men återvände med svenskt stöd. Motståndet blev dock för starkt och han stupade i slaget vid Stiklestad 1030. Efter Olavs död började berättelser om mirakel spridas. Hans grav i Nidarosdomen i Trondheim blev snabbt ett av Nordeuropas viktigaste pilgrimsmål. Pilgrimer vandrade dit från hela Norden, och Olav kom att ses som martyr – en kung som dog för den kristna tron.

Hans symboler är kungakrona och stridsyxa, och han avbildas ofta stående på en besegrad fiende – ett tecken på kristendomens seger över hedendomen. S:t Olav blev ett samlande helgon för hela Norden. Kyrkor helgades åt honom i Norge, Sverige och Finland, och han blev skyddshelgon för resande, sjömän och bönder. 

Närpes kyrka har en särskild koppling till S:t Olav.  Det äldsta kända belägget för att en kyrka i Finland var tillägnad Sankt Olav är från år 1398 och gäller just Närpes kyrka. Det året utfärdade Påve Bonifatius IX i Rom ett privilegiebrev om avlat. Av dokumentet framgår att Närpes dåvarande träkyrka var invigd till Sankt Olavs och det heliga korsets ära. Detta visar hur stark S:t Olofskulten redan under medeltiden var i Österbotten. Även konsthistoriska spår bekräftar kopplingen. En träskulptur av Sankt Olof har funnits i kyrkan, och det finns belägg som tyder på att där funnits ett särskilt Olavsaltare.

S:t Olavsleden i Österbotten, även kallad St. Olavs sjöväg, är en historisk pilgrimsled som följer den österbottniska kusten i Finland. Leden knyter samman kustens gamla kyrkplatser och hamnar och är en del av det större nordiska nätverket av vägar som leder till S:t Olavs grav i Nidarosdomen i Trondheim.

Under medeltiden färdades pilgrimer sjövägen längs Bottniska viken. De stannade vid kyrkor som var helgade åt S:t Olav, bland annat Närpes kyrka, som var tillägnad helgonet redan på 1300-talet.

I dag har leden återupplivats som en kultur- och pilgrimsväg. Den erbjuder både andlig fördjupning och naturupplevelser genom Österbottens öppna kustlandskap, skärgård och historiska kyrkomiljöer.