Hösten 1944 var en tid av osäkerhet och oro i Finland. Trots vapenvilan med Sovjetunionen, hände underliga saker i den lilla kuststaden Närpes. Vad ingen visste då var att en av de mest hemliga operationerna under hela kriget pågick mitt framför ögonen på dem – en operation som skulle komma att kallas Stella Polaris.

Redan på sommaren 1944 började byborna märka mystiska händelser. Ett hydroplan landade plötsligt i Kaskö och okända personer sågs röra sig mot Närpes, på jakt efter inkvartering i avlägsna byar som Yttermark och Nämpnäs. Inga svar gavs på varför husrum behövdes – bara en gåtfull tystnad.

När hösten tog vid, blev allt ännu mer mystiskt. En dag gled ångaren Maininki in i den annars stilla Österfjärden, en plats som annars mest användes för att lossa handelsvaror. Ryktena spred sig snabbt bland byborna – skulle ett topphemligt krigsarkiv föras ut ur landet? Eller kanske någon högt uppsatt person, som general Wallden, flydde för sitt liv? Spänningen i luften var påtaglig.

Inom kort anlände fler fartyg, som Osmo och Georg. Tillsammans med Maininki lastades de till brädden med stora, oidentifierade trälådor. Vad de innehöll var höljt i dunkel, men lokala fiskare som hjälpte till med transporten anade att något stort var i görningen. De betalades rikligt, men ingen vågade ställa för många frågor.

Samtidigt fylldes byarna med människor från hela landet. Tåg, bussar och bilar anlände med uppemot 800 individer – män, kvinnor och barn som bar med sig en stor hemlighet. De var signalspanare och deras familjer, personer som avlyssnat och knäckt Sovjets mest kritiska radiokommunikation under krigsåren. Dessa spanare var ovärderliga för Finland, men nu var deras liv i fara om Sovjet skulle få veta. Under kodnamnet Stella Polaris fick de order att snabbt lämna landet.

Det var något märkligt med dessa människor. Männen bar dåligt sittande civila kläder, medan kvinnorna väckte uppmärksamhet genom att bära dyra pälsar – ett sällsynt inslag i en tid präglad av ransonering. I Yttermark och Nämpnäs hade byborna förberett skolor och hus för deras tillfälliga boende, och när de nya gästerna kom hade de med sig överflöd av kaffe, socker och konserver – varor som byborna knappt sett på flera år.

Operation Stella Polaris hade planerats i största hemlighet i flera år. Finska signalspanare hade under kriget avslöjat Sovjets militära planer genom att knäcka deras koder, och detta material fick under inga omständigheter falla i fiendens händer. Det lastades nu på båtar som skulle ta sig över till Sverige. För de finska spanarna fanns det ingen återvändo. De som stannade kvar i Finland riskerade att gripas av Sovjet och ställas inför rätta som krigsförbrytare.

Varför just Närpes? Den lilla, isolerade hamnen i Österfjärden var djup och svår att upptäcka, och lokalbefolkningens svårbegripliga dialekt gav ytterligare skydd mot inkräktare. Det var den perfekta platsen för en operation som måste förbli osedd. Det var först långt senare, på 1970-talet, som sanningen om Stella Polaris började sippra fram.

Den 22 september 2001, vid stranden där Maininki och Osmo en gång avseglade, restes en minnessten till minne av de hjältar som i största hemlighet riskerade allt för sitt land. Vill man fördjupa sig i denna spännande historia, kan man idag besöka Stella Polaris museet i Öjskogsparken, där man får en glimt av en av krigets mest häpnadsväckande operationer.